Livet innuti ekkorhjulet.
"Gå upp-gå till jobbet-jobba-jobba-äta lunch
samma sak händer imorgon
jobba-åka trick-hem å sätta sig å glo
det är inget liv
det är slaveri"
Med den textraden ur Ebba Grön:s "Vad skall du bli?" startar jag kvällens/nattens bloggande. Den enda gången i året jag blir riktigt sjuk skall föstås hända på en fredagkväll. Hade planerat massor till häljen då man äntligen har tid att göra något ordentligt och så hamnar man sängliggande med feber och ett spyämbare bredvid sängen och får inte alls så mycket gjort. And that sucks!. Då man arbetar 8 1/2 timme om dagen har man tid med mycket mindre än man skulle vilja, speciellt om man skulle vilja göra, bli, och lära sig allt nu på sekunden. Har arbetat nästan nonstop sedan Mars, vilket för vissa kanske inte verkar vara en lång tid, men det är längsta tiden i sträck för mig hittills. Jag trivs egentligen helt bra med mitt arbete nujust bortsett från de krav till perfektionism som jag själv ställer på mig och stressen de medför, vissa människor som verkar vara så informade i det nuvarande systemet, samt att det mesta jag gör inte bidrar till så mycket annat än att rika människor blir ännu rikare. I viss mån leder arbetet t.o.m till mer miljöförstöring pga allt som kastas bort och faktum att vissa firmor vi gör produkter till våldtar naturen ordentligt i form av utsläpp och andvändning av fossila bränslen. Det slår mig ofta hur automatisk vissa människors dagar och till och med liv är. Man skall födas, skaffa utbildning, skaffa bil, skaffa jobb, skaffa fru 3 barn och en hund, skaffa egnahemshus, bli gammal och dö, iaf sådär i stora drag. Varje dag skall man vakna, kasta snabbt i sig kaffe youghurt och smörgåsar, köra bil till arbetet, arbeta, dricka kaffe, arbeta, äta, arbeta, dricka kaffe, arbeta, åka hem, kanske laga mat, äta, oftast sätta sig framför tv eller dator, äta, sova, repeat, om det inte förstås är helg då man ska supa sig redlös med vänner eller utan och vakna på söndag i grym krapula och lite pengar för att igen nästa vecka uprepa samma mönster. Det är faktist inget liv, det är slaveri. För de flesta är hela livet slaveri. Inte bara att man arbetat 8 timmar eller mera om dagen utan även för att man blint lyder standarderna som samhället ställer på en, även i dom fall att man vet att man inte är lycklig och man inte har ett meningsfullt liv. Vad dom flesta inte vet är att man faktist inte behöver följa någon av dom här mönstren om man vill. Vem som helst kan när som helst kasta sin datorskärm ur fönstret, rusa ut ur sitt kontor, slita av sig sin kostym och rulla naken i närmaste snödriva. Jag själv tänker iaf inte fortsätta mitt arbete alltför länge, utan bara jag samlat mig själv tillräckligt börja göra något mer meningsfullt och mer i linje med mina värderingar istället.
samma sak händer imorgon
jobba-åka trick-hem å sätta sig å glo
det är inget liv
det är slaveri"
Med den textraden ur Ebba Grön:s "Vad skall du bli?" startar jag kvällens/nattens bloggande. Den enda gången i året jag blir riktigt sjuk skall föstås hända på en fredagkväll. Hade planerat massor till häljen då man äntligen har tid att göra något ordentligt och så hamnar man sängliggande med feber och ett spyämbare bredvid sängen och får inte alls så mycket gjort. And that sucks!. Då man arbetar 8 1/2 timme om dagen har man tid med mycket mindre än man skulle vilja, speciellt om man skulle vilja göra, bli, och lära sig allt nu på sekunden. Har arbetat nästan nonstop sedan Mars, vilket för vissa kanske inte verkar vara en lång tid, men det är längsta tiden i sträck för mig hittills. Jag trivs egentligen helt bra med mitt arbete nujust bortsett från de krav till perfektionism som jag själv ställer på mig och stressen de medför, vissa människor som verkar vara så informade i det nuvarande systemet, samt att det mesta jag gör inte bidrar till så mycket annat än att rika människor blir ännu rikare. I viss mån leder arbetet t.o.m till mer miljöförstöring pga allt som kastas bort och faktum att vissa firmor vi gör produkter till våldtar naturen ordentligt i form av utsläpp och andvändning av fossila bränslen. Det slår mig ofta hur automatisk vissa människors dagar och till och med liv är. Man skall födas, skaffa utbildning, skaffa bil, skaffa jobb, skaffa fru 3 barn och en hund, skaffa egnahemshus, bli gammal och dö, iaf sådär i stora drag. Varje dag skall man vakna, kasta snabbt i sig kaffe youghurt och smörgåsar, köra bil till arbetet, arbeta, dricka kaffe, arbeta, äta, arbeta, dricka kaffe, arbeta, åka hem, kanske laga mat, äta, oftast sätta sig framför tv eller dator, äta, sova, repeat, om det inte förstås är helg då man ska supa sig redlös med vänner eller utan och vakna på söndag i grym krapula och lite pengar för att igen nästa vecka uprepa samma mönster. Det är faktist inget liv, det är slaveri. För de flesta är hela livet slaveri. Inte bara att man arbetat 8 timmar eller mera om dagen utan även för att man blint lyder standarderna som samhället ställer på en, även i dom fall att man vet att man inte är lycklig och man inte har ett meningsfullt liv. Vad dom flesta inte vet är att man faktist inte behöver följa någon av dom här mönstren om man vill. Vem som helst kan när som helst kasta sin datorskärm ur fönstret, rusa ut ur sitt kontor, slita av sig sin kostym och rulla naken i närmaste snödriva. Jag själv tänker iaf inte fortsätta mitt arbete alltför länge, utan bara jag samlat mig själv tillräckligt börja göra något mer meningsfullt och mer i linje med mina värderingar istället.
Självständighetsdagen och Jag.
6 December. Idag fylls gatorna av svajande finlandsflaggor, facebook av patriotiska kommentarer om hur stolta all är att vara finländare och TV:n av diverse finska krigsfilmer. I den här lägenheten finns dock inget tecken på självständighetsdag förutom att jag har ledigt och sitter nu och bloggar med Anti-flags diskografi högt som fan ur högtalarna.
När min antinationalism och det faktum att jag har större respekt för totalvägrare än krigsveteraner kommer upp i någon diskussion är den första frågan jag får för det mesta "- Sku du hellre vill sitt här å tal ryska som bäst ?. Det är lätt att missa pointen med min syn på den här saken. Är jag glad över att vara född i Finland?. Ja. Jag tycker vi i Finland har det bättre än människor i de flesta andra länder. Är jag stolt över att vara Finländare?. Absolut inte, ser inte någon orsak till det. Jag nervärderar inte de människor som gett sitt liv och arbetat hårt för ett självständigt Finland. Jag tycker bara hela konceptet med länder, flaggor, gränser och patrioter är helt idiotiskt. Att Jag föddes i just Finland är bara ren slump, inget att vara stolt över, och skulle jag ha fötts i ett land där jag inte var nöjd systemen skulle jag ha gjort som egyptierna gjorde. Dessa saker gör det bara svårare för oss att se vår egen reflektion i människor från andra länder och kulturer, och bygger bokstavligen murar mellan oss.
Jag ser inte mig själv som en Finsk medborgare, utan en medborgare av världen. Vi Finländare har ingen större rättighet till våra privilegier och ett bra liv än andra människor och är inte värdefullare på något sätt.
När min antinationalism och det faktum att jag har större respekt för totalvägrare än krigsveteraner kommer upp i någon diskussion är den första frågan jag får för det mesta "- Sku du hellre vill sitt här å tal ryska som bäst ?. Det är lätt att missa pointen med min syn på den här saken. Är jag glad över att vara född i Finland?. Ja. Jag tycker vi i Finland har det bättre än människor i de flesta andra länder. Är jag stolt över att vara Finländare?. Absolut inte, ser inte någon orsak till det. Jag nervärderar inte de människor som gett sitt liv och arbetat hårt för ett självständigt Finland. Jag tycker bara hela konceptet med länder, flaggor, gränser och patrioter är helt idiotiskt. Att Jag föddes i just Finland är bara ren slump, inget att vara stolt över, och skulle jag ha fötts i ett land där jag inte var nöjd systemen skulle jag ha gjort som egyptierna gjorde. Dessa saker gör det bara svårare för oss att se vår egen reflektion i människor från andra länder och kulturer, och bygger bokstavligen murar mellan oss.
Jag ser inte mig själv som en Finsk medborgare, utan en medborgare av världen. Vi Finländare har ingen större rättighet till våra privilegier och ett bra liv än andra människor och är inte värdefullare på något sätt.
Punkkväll @ Vasa.
Vår djurrättsgrupp blev någon vecka sen erbjudna/erbjöd oss att laga mat till punkkväll i Vasa som ordnades av tidningen Toinen vaihtoehto, så igår efter att vi värmt oss en stund efter infobord på torget styrde vi mot hemmastrand så vi skulle hinna laga mat tills banden kom på plats. Efter att ha träffat och snackat med arrangörer satte 4 hippiekockar igång med att laga linssoppa till ca 50 pers. Maten blev riktigt lyckad och så gott som allt från de 2 megakastrullerna vi lagade gick åt. Bandmedlemmarna, varav vissa inte hadde ätit på hela dan kom nästan alla ända in till köket för att tacka och även övriga människor som hade kommit på plats gillade så gott som alla vårt mästerverk. Dock gråter något inom mig lite när en "punkkare" säger att han inte äter nå jävla sallad och börjar smutskasta våra ideologier. Dessa "pälsfarmarpunkkare" fanns det som tur bara en par av. Överlag var kvällen väldigt lyckad, 3 stycken suveräna band som fick publiken tidvis att hoppa runt som idioter och annat skoj, trevliga människor och överlag en väldigt bra anda. Något som jag fann mycket hjärtvärmande var att allting var frivilligt, banden spelade gratis, frivilliga donationer till maten fick vi så vi fick betalt själva ingredienserna och inträdet till själva kvällen kostade inte hellet någonting för något. Eftersom jag inte visste det fanns någon ordentlig punkscene i Vasa var jag positivt överraskad och väntar redan på nästa årets tillställning. Eftersom min kamera är fucked up fick jag inga bilder men snattar förhoppningsvis av andra och lägger upp hit så fort som möjligt.
98:nde gången gillt.
Gjör änn ett försök på att hålla igång blogg och denna gång ska det lyckas. Kommer hit att skriva en ganska annorlunda syn på allting i form av tankar och åsikter om saker samt upplevelser och händelser i egna livet. Söker du köttrecept, modetips eller klagande över morkkis och bakfylla är detta inget ställe för dig, men andra är mer än välkomna att kika in i mitt huvud.
