Om att ropa till främmande bord.
Två saker som senaste veckan varit i all media i finland hela tiden är kommunfusionerna och nedläggningarna av flera garnisoner. Bland en stor del av befolkningen har detta orsakat starka känslor av rädsla för t.ex arbetsplatser som försvinner och försvagandet av Finlands försvarsmakt. Det är roligt att se hur politiker i oppositionen andvänder folkets känslor för sin egen fördel. Både sannfinländarna och centern kritiserar hela tiden väldigt starkt båda besluten. Det är ju förstås naturligt att oppositionen andvänder detta till sin fördel, då man inte sitter vid bordet som bestämmer har man ju möjlighet att fiska röster till partiet inför kommunalvalen på hösten genom att fullständigt smutskasta båda besluten oberoende ens tidigare uttalanden och värderingar. Ifrågsatte ren före riksdagsvalet 2011 en del politikers ärlighet och hur äkta deras personlighet inför media är, men nu ser jag stora brister på dessa saker inom så gott som alla partier. Nå det är väl så saker fungerar. De flesta människor överlag verkar också vara väldigt lätta att leda i en viss riktnining utan att människan själv märker det. Borde man då man väljer vem man röstar på i kommande val och vilka politiker dom stöder alltså först se vem som är mest kapabel och mest stöder ens egna värderingar och sen av dom plocka den som under sin karriär har ljugit minst och minst gånger vänt sin kappa?. Eftersom vårt politiska system fungerar som det fungerar är det faktist "the ugly truth" att det inte finns en enda helt ärlig politiker....
